Photographer Feature

Intervju med Samsul Alam Al-Majidi

Lär känna Kollas fotografer
Posted on 21/09/2021

Den här veckan släpper vi ännu en fotografintervju - denna gång har vi intervjuat Samsul Alam Al-Majidi.

Samsuls foton kännetecknas ofta av starka, klara färger och imponerande landskap. I denna intervju berättar Samsul om hur han influerats av sin hemstad Dhakas rika och färgglada gatuliv, hans spontana flytt till Stockholm helt utan en plan, och historien om hur han först började fotografera och alla de bästa tipsen hans mentor gav honom. 

Kommer från?

Dhaka i Bangladesh. Jag flyttade till Sverige i augusti 2017. Men just nu åker jag mycket mellan Sverige och Tyskland eftersom min flickvän bor där, nära Hannover. Så vi åker fram och tillbaka för att besöka varandra.

Hur kommer det sig att du flyttade till Stockholm?

Jag visste alltid att jag ville studera utomlands, och jag och en vän till mig i Bangladesh pratade mycket om att kanske studera utomlands tillsammans på universitetet. Vi kollade runt på massa olika alternativ, och en av de länderna vi kollade på var Sverige, eftersom min kusin redan bodde här. Min vän flyttade sedan hit för att studera på Jönköpings universitet, och året efter kom jag också till Jönköping för att göra min master. Men efter att ha varit där ett tag insåg jag att det programmet och Jönköping inte riktigt passade mig. Så jag hoppade av utbildningen och bestämde mig, helt utan en plan, att flytta till Stockholm istället. Jag bodde med en vän ett tag, och sen hittade jag en egen bostad, och jag hittade ett jobb, och det var sedan via det jobbet jag träffade min flickvän, eftersom hon gjorde praktik där. Så allting lösta sig rätt bra ändå till slut!

Vad gör du när du inte fotograferar?

Jag arbetar fortfarande på samma arbetsplats som jag började på när jag först flyttade till Stockholm; jag jobbar med inventarier på ett hotell. Och eftersom mitt jobb har väldigt bra timmar har det gett mig mer tid att fokusera på mitt fotograferande, och jag har också kunnat resa en del.

 

Hur började du fotografera?

När jag gick i gymnasiet hemma i Bangladesh var mitt största intresse träning. Men när jag började på universitetet började jag också att bli mer och mer intresserad av bilder, jag minns att jag började upptäcka folk på Instagram som lade upp helt fantastiska bilder, men på den tiden trodde jag aldrig att jag skulle börja med fotografi själv. Men under den här perioden fick jag tyvärr en del problem med min hälsa, och min doktor sade åt mig att jag inte längre fick anstränga mig själv för mycket när jag tränar, och fram till dess hade jag verkligen försökt träna högintensivt. Så i och med mina hälsoproblem behövde jag sluta med träningen, tråkigt nog. Jag insåg att jag behövde hitta en ny hobby – jag kunde inte bara sitta hemma och göra ingenting. En vän till mig, Shahidullah, höll på en del med fotografi, och jag började tänka att jag kanske också ville skaffa en kamera och börja fota. Min mamma gillade den idén väldigt mycket också, främst för att hon ville få bilder på sig själv tror jag, haha. Så eftersom jag fick stöd från min mamma, och eftersom jag blev inspirerad av min vän, bestämde jag mig till slut för att skaffa en kamera. Shahidullah visade mig grunderna, och sedan dess har jag bara fortsatt fotografera.

Förmodligen hade jag inte blivit fotograf om jag inte växt upp i Bangladesh, tror jag. Kulturen är så levande där, och det finns så mycket att se. Man blir aldrig uttråkad när man fotar i Bangladesh, för det är alltid saker som händer. Det är marknader och handelsmän, och folk i extrema färgglada kläder, och kvinnor i saris. Det finns ett gammalt ordspråk som lyder, ”Om du åker till Indien (eller i alla fall den delen av Asien) så kommer du att ha sett halva världen.” Det är eftersom det finns alla typer av klimat, från kallt och snöigt till tropiskt, öken, allt. Och det finns en så stor variation av kulturer med så många olika språk och traditioner, och folkgrupper. Jag tror verkligen att det var på grund av att jag växte upp i Dhaka, som har en sådan extrem mix av olika kulturer och ett sådant färgglatt och levande stadsliv, som min fotografiska karriär kunde börja.

Vilken är din go-to kamera?

Den första kameran jag köpte var en Nikon D7200, med ett Sigma 17-50mm-objektiv. Under en lång tid tänkte jag aldrig att jag skulle köpa en annan kamera, för det kändes som att jag fortfarande hade mycket kvar att lära mig när det kom till den set-upen, och att jag inte hade bemästrat den ännu. Men samtidigt började jag tänka att jag ville ha en fullformatskamera. Så efter att jag flyttade till Sverige bestämde jag mig för att börja spara ihop, och efter ett tag kunde jag köpa en Sony A7 II, som har varit min go-to kamera i flera år nu. Och nyligen skaffade jag mig också mitt dröm-objektiv – Sigma 24–70mm F2.8

Bästa platsen/platserna att fota i Stockholm?

Om jag ska vara ärlig tycker jag faktiskt att Stockholm i sig själv är den bästa platsen. Alltid när jag ser att vädret ser bra ut så tar jag min kamera och skyndar ut för att fota. Den här staden är så vacker att oavsett vart man går kommer man definitivt att hitta någonting intressant – det är grejen med Stockholm. Men innan jag flyttade hit var Gamla Stan överst på min lista över vad jag ville se här. Så när jag först flyttade var Gamla Stan mitt favoritställe att fota på, eftersom jag hade hört så mycket om det. Men allt eftersom jag började utforska Stockholm mer hittade jag bara fler och fler fantastiska platser.

 

Vänster: Misty Nights

Hur har ditt fotograferande gett dig ett nytt perspektiv på Stockholm?

Jag ser definitivt Stockholm annorlunda nu jämfört med hur jag såg det innan jag kom hit. I mitt fotograferande vill jag inte visa upp bara innerstaden, utan också andra delar av Stockholm. Jag gillar att ta mig runt för att hitta nya, annorlunda ställen, gärna platser dit turister inte tar sig, och sådana som till och med Stockholmare inte tar sig till. Jag brukar titta runt på Google Maps bara för att hitta nya platser. Men när jag först flyttade hit började jag självklar att fota kring centrumet av staden, och de mer turistiga ställena. Självklart kommer de ställena aldrig bli gamla och de har alla sin egen skönhet, men när jag hade varit här ett tag kände jag att jag ville vidga mina vyer när det kom till Stockholm, och visa folk att andra delar av Stockholm kan vara minst lika vackra.

Vi bad också Samsul att välja ut ett av sina Kolla-foton att berätta lite extra om:

Symmetrical Distribution

Vad är storyn bakom detta foto?

Detta foto är taget på hösten tror jag, och det var ett ganska spontant foto faktiskt. Det var en dag när jag inte hade några planer. Jag hade jobbat hela dagen, men kände fortfarande efter jobbet att jag ville göra någonting mer, så jag tog med mig min drönare och gick ut. Jag ringde upp en vän till mig som också är fotograf och bestämde träff. Jag sa att vi kunde mötas vid Nordiska Muséet, för jag hade sedan ett tag tillbaka haft en idé om ett foto jag ville ta på just den platsen. Det finns den här utsiktsplats där, och det var där jag ville flyga min drönare och ta ett foto. Jag tyckte att kompositionen såg bra ut, och att himlen såg väldigt dramatisk ut. Helt plötsligt när jag är där ser jag den här båten åka förbi, och jag skyndade mig att knäppa några bilder för att få med båten. Strax efter dök min vän upp, och frågade vad jag gjorde, och jag sa till honom, ”Du, jag fick en riktigt bra bild idag!”

Vad representerar detta foto för dig?

Jag brukade alltid ta foton i den här stilen förr; när allt i bilden är ganska underexponerat, men med ljus som skiner från någon specifik källa. Förut när jag bodde i Jönköping fanns det en stor mängd av dessa stora, vida landskap som jag kunde fotografera. Så mina bilder hade alltid antingen landskapet, eller en person, eller någonting som var ganska underexponerat, medan fokuset på bilden låg på ljuset som sken bakom, men så att man fortfarande kunde se det som var i förgrunden. Jag var ganska insnöad på den typen av fotografi ett tag, men efter att jag skaffade min drönare insåg jag att jag bara gjorde exakt samma sak när det kom till mitt drönar-fotande. Jag visste att jag behövde pröva någonting nytt för att kunna utvecklas som fotograf, och att jag behövde experimentera mer med ljus och färger. Så jag antar att man kan säga att den här bilden representerar min stil så som den brukade vara förr, men att jag har utvecklats sedan dess. Man kan alltid prova nya saker och improvisera, och så kan man också alltid komma tillbaka till sina gamla stilar om man vill. Jag personligen brukar generellt inte gå tillbaka till gamla stilar så mycket dock, men ibland dyker det upp en eller två bilder som är mer med min gamla look; det händer om jag får en specifik idé som jag känner verkligen skulle passa i den stilen.

Bästa tipset du skulle ge någon som vill börja fota stadsfoton?

Mitt första tips är bara att gå ut och börja fotografera. Och att alltid fota i raw-format och att fota med manuellt fokus, aldrig automatiskt. Börja med manuellt och gör misstag med det. Du kommer att lära dig hur man handskas med till exempel bländaröppnaren och slutartiden och hur du jobbar med ögonen. Så att gå ut och ta bilder varje dag, och med manuellt fokus, det var så jag började och det var så jag lärde mig. Det var de tipsen min ”lärare” Shahidullah gav mig. Upplev ögonblicket och experimentera med din kamera, och bara fortsätt att skapa. Det finns ett citat jag verkligen gillar från den kända fotografen Henri Cartier-Bresson, ”Dina första 10,000 bilder är dina sämsta.” Och innebörden här, tror jag i alla fall, är att man inte ska ge upp. För även om man kommer göra misstag längs med vägen så kommer man ändå med tiden att bli bättre, bara man aldrig ger upp på sitt fotograferande. När man är nybörjare kommer man att ta bilder som inte blir så som man hade tänkt sig när man föreställde sig dem, kanske de blir för suddiga, eller överexponerade. Men det är därför det är bra att lära sig lite redigering också – många bilder kan räddas med lite redigering även om du gjort ett misstag eller två när du tog bilden, och det är också därför jag rekommenderar att alltid fota i raw.

Framtida projekt/mål?

Bara att fortsätta fota så mycket jag kan. Mitt fotograferande är verkligen motiverande för mig, det är någonting som gör mig glad, och det känns som en grej som jag aldrig kommer vela sluta med. Om jag har haft en dålig dag, så fort jag får gå ut och fota blir det negativa som bortblåst. Och när jag får till ett riktigt bra foto förgyller det verkligen hela min dag, det är så varje gång. Just nu vill jag bara fortsätta ta bilder, och fortsätta lära mig som fotograf, för jag känner mig faktiskt fortfarande som en amatör, och jag tror att jag fortfarande har mycket kvar att lära mig. Till exempel fotar jag mestadels i porträttformat, och jag känner att jag måste fortfarande lära mig att bli mer bekväm med att fota i landskapsformat. Även om jag har fotat i sex år nu har mitt fokus under den tiden varit att försöka bemästra porträttformatet, vilket på ett sätt har blivit min stil nu, men jag vill utvecklas som fotograf, och därför känner jag att jag måste bli mer bekväm med landskap.

Jag vill också lära mig lite mer om redigering. Som det är nu kan jag vara lite lat ibland, jag kanske bara ändrar färgerna lite grann i Lightroom och låter det vara sen. Men jag ser många andra fotografer som kan göra helt fantastisk retouch i Photoshop, och jag vill lära mig att också kunna göra det. Dock vill jag aldrig fejka mina bilder eller redigera dem alldeles för mycket. Jag har självklart mycket respekt för folk som håller på med digital art och den typen av digitala bildcollage i Photoshop, men eftersom jag först och främst är fotograf känner jag att jag skulle förråda mig själv om jag gjorde det med mina egna bilder eftersom jag vill att mina bilder också ska kunna tala för sig själva som de är.

Jag har också faktiskt inte åkt tillbaka till Bangladesh sedan jag flyttade till Sverige. Jag har inga konkreta planer för när jag kommer att åka och hälsa på där, på grund av pandemin, men när jag åker tillbaka vill jag verkligen försöka fånga Bangladeshs stadsliv, och göra lite street photography. Jag tror att jag kommer att kunna se allt ur ett nytt perspektiv efter att ha varit ifrån det så länge. Så det är en till sak som jag verkligen ser fram emot.

Jag har fortfarande mycket att lära, men Kolla har faktiskt varit en stor motivation för mig. Faktumet att mina foton printas och att det ses av så många människor, och att folk köper mina foton och har dem i sina hem. Jag känner mig väldigt stolt över det faktumet att jag kan presentera mitt arbete för världen, och att folk uppskattar det.

Se all fotokonst av Samsul Alam Al-Majidi

Ni kan också hitta Samsul på Instagram @visualtale

Du kanske också gillar

Svartvit bild av fotografen Nathalie Constantin

Intervju med Nathalie Constantin

I vår tredje intervju lär vi känna Kolla-fotografen Nathalie Constantin.

Nathalies bilder är ofta...

Läs Mer
News

Ny kollektion av Robin Vandenabeele

Läs Mer
News

Tid för reflektion

Vi börjar gå mot höstigare tider, och med det kommer terminsstarten, och tillbaka till jobbet efter...

Läs Mer